Lägger upp bilderna senare
Hahaha, jag skulle få upp Precis hage...

Måste bara börja med att berätta att jag lyckades få ihop en hel outfit. Den är perfekt till sommaren med ljusa, klara färger. En ljusblå blus, rosa shorts och consverse till. Det är så snyggt att jag blir stolt över mig själv.

Dubb var kanon idag! Tyvärr fick vi bakspår på Solvalla, vilket inte gynnar honom. Men men, inget vi kan göra något åt.

  Jag tror att de flesta drabbas av dåligt självförtroende. Många försöker säkert dölja det, men längst inne så känner man att man inte kommer klara det man ska göra. Jag tycker att det är jätteroligt att prova på nya saker, men jag är rädd för att misslyckas.På senaste tiden har det faktiskt blivit bättre, men det förstördes på skolavslutningen av min lärare. När man håller på med hästar måste man ha självförtroende. Man måste tro på att man kan få hästen att gå nytt rekord, eller att man koan hoppa över ett hinder som är lika stort som hästen.

Mitt självförtroende har varit både på toppen och botten sedan Dubb kom till mig. När jag ramlade av under ett snabbjob tvivlade jag på att jag skulle kunna sarta Dubb. Men jag fortsatte att kämpa. Trots att jag inte vågade satsa på Dub gjorde jag det. Jag tränade och tränade. Gjorde upp planer, försökte få det att fungera med skolan samtidigt som ett helt annat liv pågick i stallet. Det var snabbjobb hit, dressyrpass dit och så var det kvalet. Kvalet, som varit vårt mål enda sedan jafg fick honmom. Vägen dit var lång och krokig. Det blev många stopp på vägen, inte minst när Precis blev skadad. Precis skada fick mig att inse hur mycket hästarna betyder för mig. Istället för att sluta med hästar (som jag faktiskt hade tänkt att göra) satsade jag ännu hårdare på Dubb. Trots att jag fick höra att han var dum i huvudet och inte skulle bli en bra travhäst fortsatte jag att kämpa. De hårda orden blev som bränsle och hela min familj stod bakom mina val när det gällde träningen av Dubb. Trots att han gjorde framsteg efter framsteg fick jag fortfarande bara höra dåliga saker från utomstående. Mitt dåliga självförtroende blev sämre, men jag gav inte upp. Dubb var ganska vild när han kom till oss och kunde inte stå still på gången, och jag kunde inte ens komma ut ur stallet själv. När han dag stod helt still på gången och jag kunde rida ut ur stallet själv för första gången grät jag nästan. För många är det en självklarhet, men för mig betydde det så mycket. Dubb hade börjat lita på mig och jag litade mer och mer på honom.

När vi kvalade fick jag ännu lite mer självförtroende. Han kvalade på 20 blankt, 15 sekunder ifrån vad han var tvungen att gå. Många av dem som hade klankat ner på honom började nu gratulera oss. Det kändes ganska bra, men jag kunde fortfarande inte glömma deras ord.

När vi sedan gjorde vår första start tillsammans fick jag ännu lite mer självförtroende. Vi kom 2:a utan galopp och han kändes så fin. Det var verkligen ett kvitto på att jag hade gjort något rätt. Jag fick ännu fler positiva hälsningar från de som bara sagt negativa saker om Dubb förut, och jag insåg att jag och Dubb faktiskt skulle kunna bli något bra.

Vår nästa start var SM-testet i monté. Det gick inte alls och vi blev diskade. Mitt självförtroende var på botten och jag undrade vad som hade gått fel. Jag grubblade grubblade. Fick sämre och sämre självförtroende. Starten efter var dock bättre. Vi kom 4:a och skulle kommit 3:a om den framför inte hade brutit ner på upploppet. Självförtroendet var lite bättre, men jag var fortfarande osäker.

Starten efter det kommer jag aldrig glömma. Dubb var så himla fin. När vi var i sista sväng hade han 40 meter till ledande häst, men han tog in på den och han gick om den! Han vann det loppet och han var så fin. Mitt självförtroende blev bättre och jag var så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Dubb som alla hade klankat ner på, bara några månader tidigare hade vunnit ett lopp! nu var det ingen som klankade ner på honom.

Vart jag vill komma med det hör inlägget är att jag har fått ett erbjudande om att ta licens på stor häst. Jag vill så gärna säga ja, men sen är jag så osäker på om jag kommer klara det. bestämmer jag mig för att säga ja börjar provstarterna i höst. Men som sagt, vi får se hur det blir. Går Dubb jättebra den här säsongen kommer jag inte tveka så mycket, men den som lever får se hur det blir.

Mamma kom hem med ett par nya skor till mig. Det är ett par Nike och jag har ingen aning om vilket modell, jag är inte så insatt. Nej, men jag blev kär i skorna, både snygga och sköna.

Hon kom även hem med ett par flufffluffshorts som jag typ har bott i

Ursäkta mitt språk nu, men JÄVLAR VAD FIN DUBB VAR IDAG. Jag höll på att blåsa ur vagnen när han drog iväg på rakbanan. Hade ingen klocka med mig, men chansar på att det gick runt 2 minuter. Kan tillägga att han pullade som en gris. Kunde knappt hålla honom. Tror jag kortade handstropparna typ 9 centimeter haha. Men han var fin, så nu anmäler vi till Valla och hoppas på 2 bra lopp
(Han är ju ganska snygg..)

Jag har även börjat köra Precis. Det går kanon, han visar inget tecken på smärta och allt ser så ljust ut! Min kämpe, jag kan inte förstå att de dömde ut dig. Vi ska visa att det går, min älskling.

Utöver det så älskar jag att ha 2 hästar att träna. Mycket planering, och upplägg för att hästarna ska ha det så bra som möjligt. Det är också en mysig känsla när man har tränat en häst och vet att man har en kvar. Jag har verkligen saknat det här.

Nu går jagoch lägger mig med en bra känsla i kroppen. Har städat mitt rum (som faktiskt var städat redan innan), fixat med massor av album med bilder och kört en ministyrka. Känner av mjölksyran i kroppen och jag trivs faktisk med den känslan. Imorgon ska Dubb joggas. Jag har inte bestämt om det blir under sadel eller för vagn.

Idag red vi till sjön med Dubb och Rosina. Dubb stod i vattnet och stänkte ner hela mig! Han älskade verkligen att bada! Han ville knappt gå upp ut vattnet. Det var synd bara att det var så dåligt väder.

Jag kan ju egentligen bara ursäkta mig, men det är ju ingen som läser min blogg så... Men i alla fall. När vi åkte till Romme i söndags var jag inte så nervös, jag visste att vi inte skulle ha någon chans i loppen. Det hela började väldigt dåligt. När vi skulle ut på banan för defilering gick Dubb omkull och jag flög som vante. Ingen skadade sig, men jag blev ganska chockad. Sen när vi skulle volta och vända runt började Dubb backa och ville inte vända. Jag fick runt honom, men då hade han tappat de 20 metrarna han hade till hästen bakom. Han gick i alla fall bra och blev tyvärr först utan

I körloppet var han supperfin. Vi hade spår 1 och han var slickad bakom bilen. Tyvärr var det alldeles var fö bra hästar med, men han gjorde det super och gick 08, endast 1 sekund från hans rekord. Hade han inte galopperat hade han gått nytt rekord. Men han var fin, och det var huvudsaken. Den som vann gick 46 och jag är jättenöjd över hans insats.