Dubb hade verkligen inga bra lopp på Valla, men vi inte dit bara för att ha roligt. Och det hade vi! I första loppet gick han som en kanon trots att vi blev instängda när jag skulle gå ut i tredjespår av en diskad häst.. Men på upploppet tryckte jag mig ut och gick förbi 2 hästar. Bästa Dubb.

I montén var han jättefin. Han kom iväg bra bakom bilen och var som ett berg att sitta på, inte rullig alls. Första halvvarvet gick 2.10 och det var lite för snabbt för Dubb som inte hängde med. Dock spurtade han jättebra på upploppet och kom 4:a! Min fina häst.

Nu laddar vi till Solvalla. Vi ska precis bege oss till stallet där Dubb ska joggas några varv, sedan bär det av mot huvudstaden.

Sitter i sängen med datan i knät och slänger upp ett inlägg här innan jag somnar. Precis kördes idag och kändes super. Tyvärr hann jag inte rida Dubb då ett åskoväder kom över stallet. Jag är extremt rädd för åska så jag satt och hoppades på att det skulle vara över så fort som möjligt. Allt är i alla fall packat inför imorgon när det bär iväg till Valla där vi självklart hoppas på det bästa. Dock har han bakspår i sulkyloppet och möter alldeles för bra hästar i montén. Men vi får se, jag vill pressa rekorden lite, och jag hoppas att det går.

Igår var det trav. Stallet hade 3 hästar till start och en som skulle kvala. Kvalhästen såg jättefin ut, låg först och travade som en klocka. 800 meter in i loppet hoppar han plötsligt över något och slår sedan rakt ut. Kusken (RJ) blev träffad på armen, benet och snuddad i ansiktet. RJ tog då i ena tömmen och styrde upp mot sargen. Hästen försökte då sticka, men han fick stopp på den. I efterhand förstår man hur tur han hade. Det kunde gått så mycket värre. Hade han inte vridit undan huvudet hade han lika gärna kunnat ligga nersövd i koma nu. Men men, nu gick allt bra och RJ körde 2 lopp till under kvällen där han fick med sig en andraplats.
Quip startade också. Han gick i dödens och såg kanonfin ut. Första 500 gick 15,7 och han såg jättefin. 700 kvar började han slappna av och slutade att springa. På upploppet fick han galopp och blev diskad. Det som såg så bra ut. Min fina Quip.

Lägger upp bilderna senare
Hahaha, jag skulle få upp Precis hage...

Måste bara börja med att berätta att jag lyckades få ihop en hel outfit. Den är perfekt till sommaren med ljusa, klara färger. En ljusblå blus, rosa shorts och consverse till. Det är så snyggt att jag blir stolt över mig själv.

Dubb var kanon idag! Tyvärr fick vi bakspår på Solvalla, vilket inte gynnar honom. Men men, inget vi kan göra något åt.

  Jag tror att de flesta drabbas av dåligt självförtroende. Många försöker säkert dölja det, men längst inne så känner man att man inte kommer klara det man ska göra. Jag tycker att det är jätteroligt att prova på nya saker, men jag är rädd för att misslyckas.På senaste tiden har det faktiskt blivit bättre, men det förstördes på skolavslutningen av min lärare. När man håller på med hästar måste man ha självförtroende. Man måste tro på att man kan få hästen att gå nytt rekord, eller att man koan hoppa över ett hinder som är lika stort som hästen.

Mitt självförtroende har varit både på toppen och botten sedan Dubb kom till mig. När jag ramlade av under ett snabbjob tvivlade jag på att jag skulle kunna sarta Dubb. Men jag fortsatte att kämpa. Trots att jag inte vågade satsa på Dub gjorde jag det. Jag tränade och tränade. Gjorde upp planer, försökte få det att fungera med skolan samtidigt som ett helt annat liv pågick i stallet. Det var snabbjobb hit, dressyrpass dit och så var det kvalet. Kvalet, som varit vårt mål enda sedan jafg fick honmom. Vägen dit var lång och krokig. Det blev många stopp på vägen, inte minst när Precis blev skadad. Precis skada fick mig att inse hur mycket hästarna betyder för mig. Istället för att sluta med hästar (som jag faktiskt hade tänkt att göra) satsade jag ännu hårdare på Dubb. Trots att jag fick höra att han var dum i huvudet och inte skulle bli en bra travhäst fortsatte jag att kämpa. De hårda orden blev som bränsle och hela min familj stod bakom mina val när det gällde träningen av Dubb. Trots att han gjorde framsteg efter framsteg fick jag fortfarande bara höra dåliga saker från utomstående. Mitt dåliga självförtroende blev sämre, men jag gav inte upp. Dubb var ganska vild när han kom till oss och kunde inte stå still på gången, och jag kunde inte ens komma ut ur stallet själv. När han dag stod helt still på gången och jag kunde rida ut ur stallet själv för första gången grät jag nästan. För många är det en självklarhet, men för mig betydde det så mycket. Dubb hade börjat lita på mig och jag litade mer och mer på honom.

När vi kvalade fick jag ännu lite mer självförtroende. Han kvalade på 20 blankt, 15 sekunder ifrån vad han var tvungen att gå. Många av dem som hade klankat ner på honom började nu gratulera oss. Det kändes ganska bra, men jag kunde fortfarande inte glömma deras ord.

När vi sedan gjorde vår första start tillsammans fick jag ännu lite mer självförtroende. Vi kom 2:a utan galopp och han kändes så fin. Det var verkligen ett kvitto på att jag hade gjort något rätt. Jag fick ännu fler positiva hälsningar från de som bara sagt negativa saker om Dubb förut, och jag insåg att jag och Dubb faktiskt skulle kunna bli något bra.

Vår nästa start var SM-testet i monté. Det gick inte alls och vi blev diskade. Mitt självförtroende var på botten och jag undrade vad som hade gått fel. Jag grubblade grubblade. Fick sämre och sämre självförtroende. Starten efter var dock bättre. Vi kom 4:a och skulle kommit 3:a om den framför inte hade brutit ner på upploppet. Självförtroendet var lite bättre, men jag var fortfarande osäker.

Starten efter det kommer jag aldrig glömma. Dubb var så himla fin. När vi var i sista sväng hade han 40 meter till ledande häst, men han tog in på den och han gick om den! Han vann det loppet och han var så fin. Mitt självförtroende blev bättre och jag var så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Dubb som alla hade klankat ner på, bara några månader tidigare hade vunnit ett lopp! nu var det ingen som klankade ner på honom.

Vart jag vill komma med det hör inlägget är att jag har fått ett erbjudande om att ta licens på stor häst. Jag vill så gärna säga ja, men sen är jag så osäker på om jag kommer klara det. bestämmer jag mig för att säga ja börjar provstarterna i höst. Men som sagt, vi får se hur det blir. Går Dubb jättebra den här säsongen kommer jag inte tveka så mycket, men den som lever får se hur det blir.

Mamma kom hem med ett par nya skor till mig. Det är ett par Nike och jag har ingen aning om vilket modell, jag är inte så insatt. Nej, men jag blev kär i skorna, både snygga och sköna.

Hon kom även hem med ett par flufffluffshorts som jag typ har bott i